lifelikeolsson

Finns väl knappast inte en enda känsla som man inte har i kroppen nu!!

Det är glädje, lycka, sorg, saknad, ångest, avundsjuka, längtan etc etc..

Det brukar ju vara så att kommer de in nytt bra/lyckligt/positivt i ens liv så kommer de alltid nått dåligt/ledsamt/negativt efteråt eller tvärt om. Och eftersom mitt lyckliga kom först så kom mitt ledsamma efteråt.

Kommer bli en låååång sommar, men både roliga o tråkiga, glada o ledsna, jobbiga o lättsamma dagar! Men mycket oro o ångest kommer de bli, mycket tankar o funderingar. Man får ta en dag i taget, dom säger att de brukar bli lättast så. Vi kommer att klara de, bara vi ger o fan på de! Vi är starka, fast man kan ha dåliga dagar också, det måste man få ha!

 

Jobbhelg väntar nu, och jag känner inte alls för de! Det kryper i kroppen och jag känner mig nervös o orolig.

Tror att min oro just nu förtillfället, och denna helg är av längtan o saknad. Känns om jag har nån slags svartsjuka :/ Känns skit konstigt, man känner sig nästan grinig o butter för att han inte kommer hit denna helg. Har iaf mamma att umgås med ikväll framför Let's dance, men jag är van att han finns där. Eller har vant mig vid hans sällskap varje helg, och nu så är han inte här o de känns rent ut sagt förjävligt!! Jag känner mig inge viktig, känner mig överflödig.. fast så är de ju (förmodligen) inte.. de är ju jag o mitt fuckade huvud som är igång igen! Hade jag nått roligt o göra i helgen kanske man inte hade tänkt på de så, men nu är de jobbhelg o då tänker man, iaf jag!! *skit*

Varför får jag en känsla om att jag är ivägen när jag fått förklarat för mig redan att jag inte är de?!