lifelikeolsson

Alltså, vad hände med mig igår?! De kan man ju faktiskt undra. Blev riktigt rädd o orolig över mig själv, om hur jag egentligen mår. Trodde jag mådde ganska bra i själen över livet o sådär, för de har ju rullat på rätt bra. Sen kommer kraschen.. över ett visst "besked" eller vad man nu ska kalla de, så börjar ångesten sakta sakta krypa sig på tills ja börjar hyperventilera,  springa runt o som en yr höna, kastar mig på sängen i börjar böla. I samma stund när ja kastar mig på sängen, vrider ja nacken så illa att ja sträcker mig eller får nackspärr av något slag. Man kan ju verkligen börja undra va fan jag håller på med?!
Nu börjar mina frågor till mig själv.. Johanna, vad är de du egentligen vill? Hur vill du att ditt liv ska se ut om ett par år?!
Tycker synd om dom personer som ska behöva stå ut med mig egentligen, med att lyssna på mina problem, höra hur jag egentligen fungerar, och anpassa sig för mig eller vad man ska säga. Alla närstående som får dessa olika besked, o den de egentligen handlar om tycker jag mest synd om! Jag skulle nog aldrig stått ut, helt ärligt..
Men de är en uthållig person vi pratar om, som vet mer om mig själv än ja verkar veta själv..


Kvällen avslutades iaf med ett lugnande besked, ett härligt samtal och jag kunde "landa"!
Inte känt mig såhär lugn sen 3 veckor tillbaka. De syns säkert inte på utsidan, men jag kan säga att de KÄNNS på insidan.. fortfarande lite orolig i kroppen, men ändå ett lugn..
Nacken har jag fortfarande sjukt ont i, men försöker bedöva de med ipren. Får se om jag behöver söka upp nån massör eller doktor senare, men förhoppningsvis ska de gå över!


Hoppas på en skönare dag idag, ska nog hem o lägga mig efter jobbet.. Behöver vila både skallen o nacken!


 Tack för att du är du..




 Puss / J