lifelikeolsson

Rädslan att nått ska försvinna, ömheten man behöver för att överleva och förståelsen över livet!

Tanken över hur livet skulle vara om man aldrig var rädd, aldrig fick ömhet o kärlek och inte hade förståelse över beslut, frågor o känslor är ganska orealistisk o omänsklig. Och i detta läge så känner jag mig ganska mänsklig med andra ord.. Livet handlar om dig, du som människa i första hand. Det är du, och i mitt fall jag som kommer i först o ska må bra. Sen kommer förståelsen in o gör att man tänker ett steg längre, om det handlar om beslut eller känslor som dessutom rör andra. Man vill att alla människor ska må bra självklart, men ibland gäller de att ta för sig.
I detta fall gjorde jag det, och de kändes då som ett nödfall att jag verkligen måste göra såhär.. Nu känns de annorlunda. Nu känns de bara rätt att ja tog steget, men nu när man landat lite i tillvaron så kommer förståelsen för andra upp, även fast man kanske tycker personen i fråga är förjävla konstig. Man har samvete som gör att man inte kan tänka hur som helst..
Livet är komplicerat ibland. Man vet oftast inte hur andra uppfattar en, hur andra tänker, vad andra känner o vad andra vill. Man kan tyvärr inte se in i varandras hjärnor, se med varandras ögon o känna med varandras hjärtan. I vissa lägen hade livet blivit extremt mycket lättare då. Men man är bara en egen individ o måste utgå från den!

Men jag som person har iaf kommit en bit på vägen igen med vad jag känner med mitt hjärta, vad jag ser med mina egna ögon, o vad jag har hört med mina egna öron.. och får helt enkelt lita på de ja känt, sett o hört!

Puss / J