lifelikeolsson

Har börjat fundera en massa på hur livet egentligen har visat sig hittils o då menar jag mest kärlekslivet. Man minns ju när man var liten hur man hade förväntningar, önskningar o drömmar om prinsen som man nångång skulle finna. Man tänkte att allt kommer bli helt perfekt, inga beskymmer kommer finnas i livet. Man bara önska att han kom där på sin häst med en lång mantel o räddade mig från allt ont i världen! :P
Meen.. Riktigt så blev de väl kanske inte, de blev mycket mer komplicerat än så. Dom där sagorna mamma läste när man var liten känns inte riktigt så sanna längre.. "å så levde dom lyckliga i alla sina dar".. vilket skitsnack! Okej, inte för alla kanske.. men i mitt fall så känns de som skitsnack. När man var liten trodde man att allt som fanns bara va så, de bara skulle vara såhär naturligt. Men de man insåg mer o mer är att alla har sina egna problem, folk kämpar varje dag på jobbet, med dejten, med partnern, med barnen etc etc.. Finns inget som fungarar perfekt! Alla människor har sina egna problem både psykist o fysiskt. Man ser folk ute som ser hur lyckliga som helst ut, de ser ut som dom inte har nå problem överhuvetaget i livet allt är bara perfekt, men de har ja nu förstått att de är nog inte så.. alla har nog sina egna beskymmer!
 
Har även tänkt på att jag personligen tänker nästan mer på vad andra runt om tycker o tänker. Tex: idag vill ja ha dom skorna på mig, men nää shit de kan jag ju inte ha vad ska folk tänka då, dom passar ju inte till den jackan.. Va fan, det viktigaste i livet är väl att man SJÄLV är lycklig, tillfreds med situationen o mår bra. Inte att alla andra ska gilla mina skor, utan att ja själv gör de.. (som ett lätt exempel bara). Sen är de väl egentligen andra situationer man tänker på.. Men de är skit jobbigt att hålla på o tänka såhär, för mycket! Antagligen är de väl en typisk tjejgrej.
Nu ska jag försöka o börja tänka annorlunda, ska försöka lägga ner min energi på rätt saker tex på mig själv, istället för andra. Lägger verkligen alla människor ner energi på att tänka på vad andra tycker o tänker hela tiden?! För jag kan ju verkligen inte vara ensam om den saken.. Tänk om alla människor kunde njuta av sina egna beslut o sina egna behov istället.. tänk så skönt de hade varit då, iaf för mig!



Men hör o häpna...
Helgen blev mycket bättre än jag förväntat mig. Trodde den skulle bli en konstig, stel o alldeles för påfrestande. Men allt kändes som "vanligt", allt känns lixom naturligt.. konstigt nog! Helt otroligt egentligen..
Okej, jag "fick" de jag behövde.. men nu då, blir mina tankar bättre?! De kan ja inte påstå, en aning kanske men inte mycket. Nu går ju tankarna runt runt om annat istället.. å de är ju förjävla typiskt!
Allt känns så förjävla skumt alltså. Är allt jag hört egentligen sant?! De är nått som inte stämmer..


Nått jag iaf är helt hundra på är att det blir aldrig som i sagornas värld!!





Puss / J